Är ju komplicerade i många fall. I vissa värre än andra. Vill dock understryka att detta inlägg inte berör min sambo eller vårt kommande barn. Känner bara att jag blir så oerhört trött och frustrerad av människor som bara tänker på sig själva. Folk som låser sig i sitt eget tunnelseende och inte har någon typ av självdistans eller självkritik. De har aldrig fattat ett felaktigt beslut eller betett sig på ett mindre bra sätt. Enligt deras eget sätt att tolka omvärlden är de ensamma på toppen och alla vi andra ligger en bra bit bakom. Tycker att det är ett stenålderstänkande faktiskt. Trodde att människan av idag hade lärt sig i alla fall lite, lite av ödmjukhet, empati och medmänsklighet. Personligen tycker jag att det är djupt tragiskt för dessa personer att de inte får känna på känslan av att vara delaktiga i en vänlig och harmonisk gemenskap. Det är deras egen förlust men tyvärr drabbas en del andra av bara farten eftersom jag och flera andra inte accepterar deras beteende. Är hemskt ledsen för det och är hemskt ledsen för att min lillasyster nu har hamnat i kläm. Ibland saknar jag min mamma mer än någonsin och just nu svider det verkligen i hjärtat!