En fullkomlig dåre bor i mitt hus!

Oskar heter han. Han är snart 1,5 år. Han växlar humör snabbt, jäkligt snabbt. Han har krossat min tålamodströskel totalt ... men han sover hela nätter och två timmar mitt på dagen.
 
Snällt för då kan ju mamman städa, laga mat och tvätta. Dessutom får jag ju sova innan jag börjar om 06.15 på morgonen med en solstråle som snabbt förvandlas till en rabiat drake när han måste sluta borsta tänderna. Efter den lilla morgonritualen börjar jag jobbet och vid lunchtid vill jag mest dö... men tadatada då åker jag och handlar och fixar kvällsmat och tvättar IGEN. Hinner inte käka lunch själv utan tar något snabbt framför datorn. Detta resulterar självklart i att jag är helt slut och blodsocker-dippad när det är dags att hämta älsklingen på dagis vid 16-tiden. Det är då det är tur att man kan räkna till tio miljoner både framlänges och baklänges, det är också då jag älskar den som uppfann nyponsoppan och russinen....
 
Min underbara älskling har även börjat utveckla synnerligen obekväma sidor av sin personlighet. Som att nypas det hårdaste han kan, slåss mot ansiktet, bitas eller ge mig en dansk skalle när jag lyfter upp honom för att han ska flyttas till annan plats än där han förstörde/jävlades/skrek. När jag har satt ner honom och gått därifrån så kommer han lubbandes efter och ger mig ett välriktat hugg i knävecket. Mysig kvalitetstid med mitt underbara, älskade barn med andra ord. Han har även lagt sig till med den ovanan som jag alltid har hatat att andras barn gör, slänga sig raklång på golvet och vråla som en brunstig gorilla typ. Andas, andas, andas och räkna
 
Låter som att jag har en unge med samtliga bokstvskombinationer som någons har funnits, men enligt expertisen så är detta ett helt normalt stadie. "Trots är vägen till en stark självkänsla" Satan vad han kommer att få självkänsla!!
 
Nu ska jag gräva ner mig i soffan en stund, men på något underligt sätt så har Oskar en inbyggd radar som berättar för honom när mamma vill vila för så fort jag andas så vaknar han. Ha en härlig lördag allihopa!
 
Liten blir stor och ilskan likaså.....
 
 
 
Jag VISSTE det!!!! Innan jag ens hann publicera det här inlägget så vaknade han!!! Ingen soffa här inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0