Framsteg!

För ett år sedan hade Ambra knappt varit ute i skog och mark alls. Första turerna jag hade med henne uppe i Råda var riktiga äventyr, till och från var hon så rädd för naturen och omgivningarna i allmänhet så att hon skakde i kroppen. Nerverna låg utanpå och dallrade hysteriskt. Senast i våras fick jag göra ett kamikazesprång från hennes rygg ner i en leråker för att hon hade fullständiga psykbrytet. Då var det rädsla och trots i kombination, hon har ju nämligen ganska bestämda åsikter också, sammantaget så resulterar järnvilja och skräck ofta i katastrofartad ridning.

Nu äntligen, efter en lång sommarvila och en ganska så effektiv igångsättning verkar det som att hennes nerver har landat på rätt ställe. Åsikter har hon såklart fortfarande men numera kan hon stå lös i gången när jag grejar med henne, vara sällskapshäst på uteritter med unghästarna, passera älgar och rådjur utan att blinka och även ha närkontakt med diverse motorfordon. Det går framåt!! Nu ska vi bara trimma upp rumpan och formen till det vi hade innan sommarvilan så är vi på topp! :-)

Allmänt | |
Upp