Gränslös saknad
Känns helt förjävligt om jag ska vara ärlig. Trodde att det skulle kännas bättre när hon hade fått somna fridfullt i sin egen säng, när jag hade gjort det mest ångestladdade av allt och lagt henne i graven och skyfflat igen och lagt på stenen. Trodde på något sätt att jag skulle vakna dagen efter och känna att punkten liksom var satt, men, jag vaknar på morgonen och öppnar hennes matskåp det första jag gör. Innan jag sätter på kaffe eller kokar välling så ska Peppar ha sin mat och nytt vatten. Sådan är regeln sedan många år tillbaka.
Att vara en bra djurägare sliter sönder hjärtat när den dagen kommer, den kom nu i fredags och det känns inte som att mitt liv ska komma rytm igen. Antar att det bara är att vänta och grina, tiden har ju en förmåga som jag vet. Tiden får gärna skynda sig på lite just nu för jag orkar inte må så här dåligt
Jag vet precis hur du känner, har ju alldeles nyligen begravt min lilla älskling också. Men jag försöker tänka så här:
Det är djurens rätt att få slippa långvården. Hade de varit vildhundar hade de varit döda för länge sen, något större och starkare rovdjur hade gjort slut på deras lidande snabbt och skoningslöst. Nu har de fått leva ett långt och skyddat liv - ingen av dem, varken Jerry eller Peppar kunde haft det bättre och dessutom fick de avsluta på ett skonsamt och värdigt sätt!
Kram
Christine